Fethiye är en avslappnad hamnstad på Turkiets turkosa kust, där tallklädda berg möter lugna vikar, lykiska gravar blickar ner över småbåtshamnen och landets mest berömda lagun ligger bara en kort tur bort.
Registrera digFethiye ligger i sydvästra Turkiet, i provinsen Muğla, vid en bred vik som skyddas av öar och omges av höga berg. Under antiken var staden Telmessos, en av Lykiens städer, och klippgravarna som huggits in i bergväggarna ovanför staden är fortfarande dess mest kända landmärke. Jordbävningar, särskilt den 1957, förstörde stora delar av den gamla staden, så det mesta du ser i dag är ganska nytt, lågt och byggt runt hamnen. Staden lever året runt, med en veckomarknad och livliga teträdgårdar, men den är också utgångspunkt för några av Medelhavets vackraste landskap: lagunen vid Ölüdeniz, Fjärilsdalen, Saklıkentravinen och de första etapperna av Lykiska leden. Valutan är turkisk lira. Somrarna är långa och heta, havet är ljummet från sen vår till höst, och båtturer, strandbarer och den gamla basaren gör det lätt att börja prata med andra resenärer.
Ungefär femton kilometer söder om staden är Ölüdeniz den bild de flesta har av den här kusten. Den långa stenstranden Belcekız vetter mot öppet hav under Babadağs sluttningar, medan Blå lagunen bredvid är en skyddad naturpark med lugnt, grunt och mycket klart vatten, perfekt för ett enkelt dopp. Det kostar en liten entréavgift att komma in i lagunen. Kom tidigt på sommaren och stanna till sen eftermiddag för att se skärmflygarna landa på stranden.
På en sluttning en kort bilresa från staden står ruinerna av Kayaköy, en gång den grekiska byn Levissi. Invånarna lämnade byn 1923 i befolkningsutbytet mellan Grekland och Turkiet, och hundratals taklösa stenhus och två kyrkor finns kvar på sluttningen. Att gå omkring bland dem är stilla och gripande. Några familjerestauranger i dalen serverar gözleme och husmanskost, och en markerad stig leder över kullen till Ölüdeniz på ungefär två timmar.
Amyntas grav, huggen i klippan ovanför staden på 300-talet f.Kr., har en fasad som ett litet joniskt tempel och är den vackraste av de lykiska klippgravarna i Fethiye. En trappa leder upp dit, och utsikten över taken, hamnen och viken är värd mödan, särskilt i solnedgången. Nere i staden kan du se resterna av Telmessos romerska teater nära hamnen och stensarkofager som står mitt på helt vanliga gator.
Fjärilsdalen, en smal dal inramad av höga klippor som öppnar sig mot en liten strand, har fått sitt namn efter fjärilarna och nattfjärilarna som samlas där på sommaren. En stig mellan träden leder till ett vattenfall längst in i dalen. Det säkra sättet att ta sig dit är med båt från Ölüdeniz, en kort och vacker tur längs kusten. Den branta stigen ner från byn ovanför är farlig och avråds.
Ungefär en timme från staden ligger Saklıkent, en djup och smal ravin som en bergsflod har skurit ut. Från ingången leder en gångbrygga in i ravinen, och därifrån fortsätter du till fots genom iskallt vatten, ibland upp till knäna, mellan bergväggar som är flera hundra meter höga. Ha skor som tål att bli blöta. Tidigt på våren, när snön smälter, kan vattnet stå för högt för att gå in, så sommaren och den tidiga hösten är bästa tiden. Restauranger byggda över floden serverar öring och gözleme.
Paspatur är det gamla basarkvarteret mitt i staden: ett litet nät av gränder i skuggan av vinrankor och markiser, fullt av butiker, mattförsäljare, teträdgårdar, kaféer och barer, och här finns också ett historiskt turkiskt bad. Strax bortom löper hamnpromenaden längs småbåtshamnen, där träguletter gör sig redo för båtturer och lokalbor promenerar på kvällen.
Fiskmarknaden i centrum är en av Fethiyes trevligaste traditioner. I mitten står fiskhandlarnas stånd, och runt omkring ligger restauranger med bord utomhus. Du väljer din fisk eller dina skaldjur vid disken, restaurangen bredvid tillagar dem för en liten avgift och serverar dem med sallader, meze och bröd. Stämningen är högljudd, vänlig och livlig till sent.
På kvällen blir gränderna i Paspatur hjärtat i stadens nattliv. Små barer med bord på gatan, livemusik, cocktailbarer och takterrasser ligger sida vid sida, och publiken blandar lokalbor och resenärer. Stämningen är mer avslappnad än vild, och att gå från en bar till nästa är en del av nöjet.
Norr om centrum ligger Çalış, en lång strand med en promenad full av kaféer, restauranger och barer. Den är känd för sina solnedgångar, när solen går ner bakom öarna i viken och himlen blir orange och rosa. På sommaren går små vattentaxibåtar mellan hamnen och Çalış, så själva resan blir en del av kvällen.
Ölüdeniz har strandbarer och restauranger längs strandpromenaden som har öppet sent på sommaren, och kvällen där är lugn och skön efter en dag vid vattnet. På kullen ovanför har Hisarönü en livligare gata med barer och klubbar, populär bland yngre besökare och kompisgäng. Dolmuş-minibussar går till sent under säsongen mellan Fethiye, Hisarönü och Ölüdeniz.
Varje tisdag fyller en stor marknad området längs kanalen i staden. Där finns stånd med frukt, grönsaker, kryddor, ost, oliver och textilier, och lokala kvinnor gör färsk gözleme på plats. Den är färgstark och helt lokal, och bäst på morgonen innan värmen kommer.
Babadağ, berget som reser sig nästan tvåtusen meter över Ölüdeniz, är en av världens mest kända platser för skärmflygning. Tandemflygningar med en erfaren pilot startar högt uppe på berget och glider ungefär en halvtimme över lagunen innan de landar på stranden. Ingen erfarenhet krävs. Välj ett företag med licens, och vill du hellre stanna på marken går det numera också en linbana upp på berget bara för utsikten.
Under säsongen avgår träbåtar från hamnen varje morgon för en dag bland öarna och vikarna i Fethiyebukten. Båten stannar flera gånger så att du kan bada i klart vatten, lunchen serveras oftast ombord och du är tillbaka sent på eftermiddagen. Det är ett av de enklaste sätten att träffa andra resenärer.
Lykiska leden är en vandringsled på mer än femhundra kilometer som börjar nära Ölüdeniz och följer kusten mot Antalya. Du behöver inte gå hela: de första etapperna, genom tallskogar och byar högt över havet mot Faralya och Kabak, är utmärkta dagsvandringar. Vår och höst är de bästa årstiderna, och på sommaren är det bäst att börja mycket tidigt.
Ett besök på ett turkiskt bad är ett enkelt och äkta nöje. I det historiska badet i Paspatur och på andra hamam i staden slappnar du av på en varm marmorsten och får sedan en skrubbning och en skummassage. Det är ett bra sätt att vila efter en vandring eller en dag på båten.
Börja dagen med en lång turkisk frukost med ost, oliver, tomater, ägg, honung och färskt bröd. Under dagen kan du prova gözleme, det tunna fyllda tunnbrödet som gräddas på en platta, och på kvällen dela meze och grillad fisk. Te bjuds överallt och är ett naturligt sätt att börja ett samtal.
Maj, juni, september och oktober är de bästa månaderna: varma dagar, ett hav som är skönt att bada i och färre människor. Juli och augusti är mycket varma, ofta en bra bit över trettio grader, och stränderna och båtturerna är fulla, så det är bäst att vara aktiv på morgonen och kvällen. Vintern är mild och regnig; många strandställen stänger, men staden förblir levande.
Dalamans flygplats ligger ungefär fyrtiofem minuter bort med bil, med flygbussar som följer flygtiderna och taxi. I området är dolmuş-minibussar det viktigaste transportmedlet: de är billiga, går ofta och förbinder staden med Çalış, Ölüdeniz, Hisarönü, Kayaköy och Saklıkent; du betalar föraren och kan be att få gå av var som helst längs vägen. På sommaren går vattentaxibåtar mellan hamnen och Çalış.
Det lokala språket är turkiska, men engelska talas mycket på hotell, restauranger, båtar och i butiker, och många talar också lite tyska eller ryska. Ett enkelt «merhaba» som hälsning och «teşekkürler» som tack uppskattas alltid. Gästfriheten är äkta: i butiker bjuds du ofta på ett glas te, och folk är nyfikna och vänliga. Båtturer, skärmflygning, gruppvandringar, fiskmarknaden och barerna i Paspatur är de naturliga platserna att träffa andra resenärer.
Fethiye har en stor grupp utländska invånare, många av dem britter, som bor i Çalış och i byarna runt staden, och på sommaren är den full av resenärer i alla åldrar. Yngre besökare bor ofta i Ölüdeniz och Hisarönü, medan centrum, hamnen och Paspatur lockar dem som söker en mer lokal stämning. Kaféerna vid småbåtshamnen, promenaden i Çalış och barerna i Paspatur är de viktigaste mötesplatserna, och båtturer och vandringsgrupper är enkla sätt att träffa folk.
Ja. Staden är säker, avslappnad och lätt att ta sig runt i med dolmuş, och båtturer, skärmflygning, gruppvandringar och fiskmarknaden gör det lätt att träffa andra människor. Boendet sträcker sig från enkla pensionat och vandrarhem till hotell, både i staden och i Ölüdeniz.
Fyra eller fem dagar räcker för staden, Ölüdeniz, Kayaköy och Fjärilsdalen och en båttur. Med en vecka eller mer kan du lägga till Saklıkent, en skärmflygning och några etapper av Lykiska leden, eller bara sakta ner och njuta av havet.
Det beror på vad du vill ha. Staden är mer lokal, med hamnen, Paspatur, fiskmarknaden och enkla förbindelser åt alla håll. Ölüdeniz ligger precis vid stranden och lagunen och är mer inriktat på semester. Eftersom dolmuşen mellan dem går ofta bor många på det ena stället och besöker det andra.
Priserna är måttliga jämfört med många medelhavsresmål, men högre i Ölüdeniz och under högsäsong. Valutan är turkisk lira och kort tas emot på de flesta ställen, men ha med lite kontanter till dolmuş, marknader och små restauranger. Att äta där lokalbefolkningen äter och åka dolmuş håller nere kostnaderna.
Ta båten från Ölüdeniz, som går flera gånger om dagen under säsongen; vissa båtturer stannar också där. Försök inte klättra ner för klippstigen från byn ovanför: den är mycket brant och olyckor har inträffat där.
Fethiye är i allmänhet säkert, och samma enkla regler gäller här som överallt: träffas första gången på en livlig offentlig plats, berätta för en vän vart du ska och ordna hemresan själv. Promenaden i Çalış, kaféerna vid småbåtshamnen, fiskmarknaden och barerna i Paspatur är naturliga platser för ett första möte.