Birgitta är 66 nu. Hon är psykolog med en egen praktik i Mosebacke, bor på Lidingö, tre vuxna söner och två barnbarn. Jag möter henne på Café String på Nytorgsgatan en snåltorsdagseftermiddag. Hon är klädd i en grå ullkofta, läser en diktbok hon lägger bort när jag kommer. Hon har accepterat att prata om sitt liv öppet.
Det här är hennes historia. En sambo-separation efter 29 år, omvandlingen, och den nya kärleken som började på en plats hon inte planerat gå till.
29 år utan ring
Birgitta och Stig flyttade ihop 1993. Hon var 32, han var 35. De fick tre söner. De diskuterade giftermål några gånger under första tio åren men det blev aldrig av. "Ingen av oss behövde det. Vi hade ett bra liv. Vi trodde att ett papper inte skulle förändra något."
Det visade sig att pappret förändrar mycket när förhållandet tar slut. "Vi trodde att vi skulle vara lätta att separera för att vi var sambor. Det var vi inte. Det var sorgligare, ekonomiskt svårare, och känslomässigt längre än jag hade trott."
Hur det slutade
Stig fick en affäre 2021 med en kollega. Birgitta visste om det i tre månader innan hon konfronterade honom. "Jag hade behövt tid att vara själv med vetskapen innan jag satte ord på den." När hon väl sa det, inom en vecka hade de beslutat att separera.
Sönerna var 28, 26 och 22. De höll ihop familjen genom separationen på ett sätt som rörde henne. "Min äldste son kom upp varje söndag i sex månader. Han lagade mat till mig. Han pratade inte om pappa. Han bara lagade mat. Jag behövde exakt det."
Bodelningen som inte var enkel
De hade en bostadsrätt i Djurgården, inköpt 2007 för 4,1 miljoner, nu värderad till 11 miljoner. Hon köpte ut honom för runt 3,5 miljoner netto — han hade fått andra fördelar tidigare i pensionssparandet som kompenserade upp.
Sambolagen var komplicerad eftersom de inte hade samboavtal. Det mesta de hade köpt för gemensamt bruk gick med i bodelningen, men Stigs enskilda aktieportfölj från arv gick utanför. "Han kom bättre ut. Jag kom fysiskt bättre ut — jag behöll lägenheten. Men hans likvida kapital var det dubbla mot mitt. Det är realiteten."
Hon rekommenderar: "Skriv samboavtal. Nu. Även om ni är kära i 25 år. Kärleken vinner inte mot juridik när det skakar."
Ensamheten som ingen förberett henne på
Vid 64 flyttade hon själv till en mindre bostadsrätt på Lidingö. "Min första natt där grät jag av saker som inte hade med Stig att göra. Jag grät för att kylskåpet lät annorlunda. För att dörren till badrummet inte gick att stänga rätt. Småsaker man har levt med i 15 år som plötsligt försvunnit."
Hon skrev inte upp sig på någon dejtingsajt det första året. "Jag hade inte lust att bli sedd. Jag hade knappt lust att visa mig för mig själv."
I stället gjorde hon fler saker själv. Gick på utställningar ensam. Åt lunch ensam på Prinsen. Reste till Gotland en vecka i juli 2022 helt ensam, hyrde ett hus i Klintehamn, läste nio böcker på sju dagar. "Jag hittade en version av mig jag inte träffat sedan 1993. Hon var tystare än jag mindes men hon var fortfarande därnere."
Vernissage hon inte planerat gå till
I oktober 2023 skulle Birgitta gå på en vernissage på Galleri Andersson Sandström. En kollega hade en vän som ställde ut. Hon hade tänkt avbryta två gånger samma dag — trött efter jobb, regn i Stockholm. "Min son ringde och sa 'mamma, gå ut'. Så jag gick."
Vid ett bord med vin stod en man, ca 68, med glasögon som satt snett. Han var arkitekt, pensionerad, änkling sedan 2017. Hans fru hade dött i stroke. De pratade i tjugo minuter om den utställande konstnären utan att prata om sig själva. När hon gick hem sa han: "Jag står för åtta kronor av ditt glas. Sex för konstnären, två för att jag pratade över det." Dum vits. Hon skrattade mer än vitsen förtjänade.
Han hette Hans-Erik. Han frågade om hon var intresserad av att ses för en kaffe. Hon gav sin nummer. Ingen plattform, ingen profil. Bara två människor på en vernissage.
En annorlunda kärlek
De har varit tillsammans i 16 månader nu. De bor inte ihop — hon på Lidingö, han i en bostadsrätt i Hammarby sjöstad. De ses tre-fyra nätter i veckan.
"Det är en annan sorts kärlek än med Stig. Med Stig hade vi barn, ekonomi, hem, ett projekt. Med Hans-Erik har vi ingenting som är ett projekt. Vi har bara varandra. Det är renare och lättare och jag uppskattar det djupare."
De har båda barn från tidigare. Hans-Eriks två vuxna döttrar var försiktiga först, men de har möttes. Birgittas sons tog längre tid att värma upp för Hans-Erik — särskilt den äldste, som hade varit henne nära under separationen. "Han behövde veta att jag inte byter honom för Hans-Erik. När han förstod det, öppnade han dörren helt."
Det praktiska mogna paret har gjort
Hon och Hans-Erik har tagit ett möte med en familjejurist på Lindahl Advokatbyrå. De har skrivit:
- Samboavtal om de börjar bo ihop, tydlig uppdelning.
- Uppdaterade testamenten som säkrar respektive barn.
- Livtestamenten som talar om hur de vill bli omhändertagna om sjuka.
- Fullmakt till varandra för sjukhusbesök.
Kostnaden totalt 9 400 kronor. "Den bästa investeringen jag gjort sedan jag köpte lägenheten."
Vad hon säger till andra kvinnor över 60
"Tro inte att ni är klara. Livet är långt om ni har hälsan. Jag trodde jag var klar vid 64. Jag har 20 år kvar förhoppningsvis. Jag tänker leva dem, inte bara vänta ut dem."
"Och — dejta inte för att fylla någon. Dejta när ni vill dela det ni redan har byggt. Skillnaden är allt. Män och kvinnor som dejtar från tomhet lyckas sällan. De som dejtar från fullhet lyckas ofta."
Birgitta stänger diktboken och stoppar den i väskan. Hon ska möta Hans-Erik om en timme på Nationalmuseum. "Han hatar vernissage-vinet där. Jag tycker det är det bästa med stället. Vi kommer argumentera i 20 minuter om det och sedan gå och äta middag. Så ser kärleken ut vid 66. Det är bra. Det är nog."
